Denna fantastiska resa styrs av ett program gjort av Hannes storasyster. Det MÅSTE dessutom följas till punkt och pricka (jag är dock mest av en betraktare och följer strömmen, det gäller inte riktigt övriga 18 pers).
Vid 9 i morse stod det på programmet avfärd till Reykjanes för strandpromenad. Vi kom dock inte iväg förrän 10, då var det pressat, 4 stora jeepar (30 tums däck) stod på uppfarten och dom var nog dom enda som var lugna ;-)
Iallafall så hade vi en timme att jobba in nu.

Vi åkte de fyra milen till den utvalda stranden, varje bil försedd med walkie talkie för kommunikationen, jag tror varje jeep drar sådär 2,5 liter milen i långkörning... och jag gnäller på min V70 min 1,1 liter milen.

Väl komna till stranden ville Tinna inte klä på sig varmt, det var ett himla gnällande och gråtande.
Iallafall för att jobba in den här timmen "alla barnen kolla på de döda fiskarna och plocka lite snäckor, nu ska vi fika". Fikat hann knappt plockas upp förrän alla skulle in i bilarna.

Sedan var det blå lagunen som gällde, alla ut snabbt ut bilarna, ner i vattnet, 30 minuter sedan upp och äta lunch (just här skakade min betraktarroll aningen). Lunch kvickt, inget kaffe för att åka till något hemligt ställe. Det var mindre uppskattat från svärmors sida att hon inte visste vart vi skulle.

Iallafall hamnade vi hos Hannes kusin Björn med fam och där väntade stort isländsk kaffekalas, sånt där man bar ser på Island.

Igår kväll förresten tog jag ansvaret att rasta Hannes systers hund som passas av Hannes föräldrar just nu, en Cavalier king... de som känner mig väl vet ju att jag är näst på lite rasistisk mot andra raser än Schäfer.
Iallafall skulle detta 6-månaders knyte gå i sele (jag känner bara till spårsele), till slut satt den på hunden, aningen sne men men.. ja lite hårt med!
Vi gav oss ut på en stor runda och jag tänkte intensivt positivt.... fram till händelse nr 1 en man kommer plötsligt springandes, ingen reaktion.... döv blind hund (?)
Händelse 2, en man kommer gående mot oss med en gammal tik i koppel, liten knyte i sele gör utfall. Hur gör man med en king i sele som gör utfall??? Ingen aning, jag är i chock.
Händelse 3, vi är på väg hem, samma väg som innan och gatlyse och liten ulltufs i sele gör kamphundsaktigt utfall mot en.... ja gissa... SOPTUNNA. Hur gör jag nu??? Fy, näää, tar i nacken nääää... ja han får väl lösa det  själv, så med betraktarens öga beskådar jag liten king i sele extrema oförmåga till att släppa och avreagera sig på denna soptunna.. till slut gav jag upp... drog i sele och knyte.. hemåt.

Att tillägga kingen kan inte kissa i sele... utan nödvändiga behöv göres enklast på matta.

Under de två senaste dagarna har kingen fått lära sig en massa konstiga ord som "nej inte hopps, fy, sitt, ligg", riktigt tufft! Men jag har under dagen tänkt positvit, ovanstående har gjort ulltufsen förälskad i mig, jag är i hans ögon, alldeles alldeles underbar! Då måste man ju bjuda till.... så han låg där på golvet oskyldig och gnagde på sitt ben, god som jag är längst in i hjärtat (sluta skratta ni som skrattar), tar beslutet att klappa Kingen... som morrar högt och hugger efter mig...

Jag ger upp gillar inte Kingen mer..... nu blir han utan mina goda råd som sitt och fy....

Kanske Kingen borde gå på lite kurs, kanske agility om något halvår.

Jag bara skojar,,,, var det nån som svimmande,,,,? Huvudet mellan benen isåfall? Självklart inte agility... de av er som läser bloggen, kan anse er känna mig VÄÄÄÄL om ni förstod skämtet! Jag lovar på heder och samvete att inte börja med agility, kanske rasta på agilityplan.....

Zuperkram N