Sedan valparna flyttade och Sunna blev ensam med Binkis har hon blivit som en unghund med hmm vääääldiga diva-fasoner. Hon busar, hoppar och leker. Däremellan är hon en riktig diva, lyder mottligt, ska ligga i Tinnas säng osv.
Men iallafall så har jag försökt införa "hundgårdsvistelse" för mor och dotter. I måndags gick det bra, i tisdags fick jag ett mycket ironiskt skadeglatt mail till jobbet "haha gissa vilka som mötte mig på Häringeryd innan idag, Binkis och Sunna, kram mamma".... som om de vore grävlingar.  I tisdags kväll var det hundgårdslagning och gräva igen hål (det är dessutom hönsnät en halvmeter i botten från stängslet. I onsdags när jag kom hem, vad mötte mig, två glada lösa danskar. I onsdags kväll gjorde jag först en hundgård av kompostnät och förstärkte med lite presentsnöre, inne i hundgården, lagade hålen och satte för säkerhets skull ett extra kompostnät när de brukar ta sig ut, oj vad jag knöt och fixade... det borde hålla en brunbjörn inne.

Sen idag skulle jag in och ta prover och satte mina två härliga danskar i denna väldiga hundgård, åhhhh vilka besvikna miner. Sen går jag in igen och från övervåningen ser jag hur Sunna fullständigt massakerar hundgården, hon slet sönder vartenda snöre med tänderna och kompostnätet tog bara ngn minut. Sedan var det att ta sig ut hundgården, de grävde som tokar, slet av snörena och jag ser hur Sunna med tänderna lyfter bort kompostnätet så Binkis tar sig ut. Jag har fotat allt och lägger in det nästa vecka, har så långsam uppkoppling hemma, vabbar med Tinna som är förkyld.

Hm så nu ska hundgården bli säkrare än Alcatraz!