Funderar....
Jag är ju vanligen van att vara någons uppfödare.... men för ovanligheten är jag någons valpköpare, jag tänker ju på Hippie. Då får man en bild av hur viktigt är det att ha god kontakt och förtroende för sin valpköpare. En viktigt sak har jah tänkt på, att inte föda upp hundar som är svårare än att man själv besitter kunskap att hjälpa sin valpköpare. Jag känner min uppfödare kan hjälpa mig med alla ev problem som skulle kunna dyka upp i mitt hundägande. Så är det ju min förhoppning att mina valpköpare ska känna samma sak.
Jag anser att valpköparen är den som styr mängden kontakt med uppfödaren, jag har ju dem som har av sig mer sällan, då mailar jag ngn liten hälsning ibland. Oftast kommer det en hälsning med bild tillbaka. Jag blir alltid lika glad för bilder och hälsningar!
Så har man ju dem som faktískt behöver mer stöd i sitt hundägande, då har uppfödaren en stor roll, att man kan bistå med träningsråd och hjälp.
Jag tycker att man hör ofta att valpköpare inte ens får kontakt med sin uppfödare, uppfödaren svarar inte på mail eller telefon, när valpen är såld är kontakten skuren. Idag ställer inte SKK några krav på vem som får registera valpar eller registrera kennel, vilket man kan tro när det är enligt "SKK regler" i en annons. Vem kontrollerar att det är det, jo ev 1 chans på 100 (i bästa fall) att det skulle dyka upp en kennelkonsult från SKK. Men egentligen så är det ju upp till var och en att följa SKK regler.
Det är egentligen nästan för många bitar att tänka på när man ska köpa valp, valpen, valpens bakgrund, valpens härstamning (HD, hälsa, mental status), uppfödaren....
Mina funderingar... Era?
Jag har erfarenhet av alla typer:
PBGV Ami: Jag hade grymt mycket mer erfarenhet än uppfödare, inget stöd alls. Kontakten bröts tidigt.
PBGV Dålly: Duktig och erfaren uppfödare som gav oss stort stöd i jaktträningen.
PBGV Elsa: egen uppfödning så alltså blev jag helt plötsligt uppfödare till de valpar vi sålde. I början hade vi täta kontakter. Nu är de 7 år och kontakten har ebbat ut. Jag försöker ringa alla minst en gång per år.
Cärla: Ny hundras. Känner att jag alltid har fullt stöd att bolla idéer med Ninni!
Hur mycket stöd och kontakt man behöver känns väldigt varierande. Det beror ju både på hur mycket egen erfarenhet man har, men även vilka problem som uppstår under vägen. Sen har ju mycket med personkemi med sin uppfödare att göra, men min erfarenhet är att man bara skall köpa valp/sälja valp från en uppfödare där personkemin, tankar och värderingar stämmer med sina egna. Då tror jag att relatinen valpköpare/uppfödare blir naturligt bra.
Fler tankar?
Vi har tvärtom.. Har ju tiken som vi köpte i höstas, en 3½ årig korsning, vi är 3e ägaren och dem grät när vi hämtade henne, så jag trodde de ville veta att allt gick bra och så. Fick mail o en hel rad telefonnr. Jag har smsat, jag har mailat bilder, berättelser och framsteg. Tex att hon faktiskt var fet när hon kom till oss, inte gick att klippa klorna på och att de inte visste om hon kunde åka bil, gå lös på tomten, låta bli höns, ankor och katter. Jga har mailat och mailat och mailat. Sista gången skrev jag verkligen att om ni INTE vill veta eller ha fler bilder så säg till. Vissa vill ju ha det så, men jag fick bara ett kvitto på att de läst mailet. Aldrig ett enda svar, aldrig.
Rottisens uppfödare var supertrevlig men gick inte att nå efter första kontakten. Och han ville ändå åka o hälsa på senare.. Skitskumt. Jag vill ju veta vart mina djur kommer ifrån. Vilka som präglat dem osv. När jag sålde min häst, för 7 år sen, så sa jag att jag skulle höra av mig o hälsa på osv, men sen fick vi barn och tiden gick, nu vågar jag inte ringa utifall att jag får veta nåt jag inte vill höra. Så det kanske ändrar sig efter hand, men jag tycker tt man åtmindstonde kan säga det då. Äh, mina virriga tankar..men ändock..
Snygg frilla du fixat! Kramar från mig
Jag har ju köpt Ernzt från en väldigt nära väns mamma. Hon är i sin tur väldigt nära också, nästan så nära som min egen mamma, vilket gör att jag får allt stöd jag behöver därifrån. Vi träffas dessutom minst en gång i veckan hela sommarhalvåret och några gånger i månaden på vintern så där finns inget problem.
Däremot när mina föräldrar köpte sin första hund 1997 från en kennel och faktiskt behövde och försökte få stöd fanns där ingenting att hämta. Jag tycker som du att det ligger i valpköparens intresse att ha en god kontakt med uppfödaren även om såklart uppfödaren har (eller iaf borde ha) ett intresse av att följa valpen också. I det fallet bröts kontakten efter månader av samtal som aldrig besvarades och bilder som skickades men som man aldrig fick något tillbaka av, inte ens ett tack för att man hade skickat bilderna. Det är tråkigt när det blir så å jag föredrar absolut att ha en god kontakt med uppfödaren. Jag tycker det borde ligga i bådas intresse att man har det men tydligen är det inte alltid så.
Vilket sunt och trevligt tänkande. Man vill. Ju om möjligt kunna hålla kontakt lite beroende på vad tanken är med valpen. Tycker dock man känner det lite efter en stunds kontakt med en uppfödare om de är engagerade eller inte....
Jätte härlig blogg ni har... Kul att följa er och hundarna och allt spännande som händer runt ikring.
