Jag har gått och blivit förälskat... i en blond karl... Bertil... fast det heter han inte egentligen... men det är hans smeknamn...
när han är nyborstad och fin, heter han Safír... och när han rullat sig i leran kallas han Bertil...

Jag blir inte förälskad i hästar... men denna häst som inte ens är min... har fångat mig helt... har hittat en häst som passar min ridning perfekt. Jag har ridit honom hela helgen, två rundor i lördags och igår hade jag inte riktigt tid... men vid 19.30 fick jag en lucka och red ut, i solnedgång, på långa tyglar, bara travade och galopperade vi i skogen... svävade fram....
Jag har Safír just nu för hans matte har skadat knät och jag är glad för varje dag jag får med denna fantastiska häst.

L-kullen har fram till i söndags varit små korvar som bara ätit och sovit... så i  söndags så började de gå ordentligen... leka, brottas, bita på mammas öra.... Lincoln har dock lite tung rumpa...  som Kjelle (Aza och Mine's  husse)... en extra bit skapade denna vackra kropp... ;-)
men en dag till sedan har han kommit ifatt i tempo.


Safír nybadad.....

Bertil... tre sekunder senare...