I mitt liv har det funnit många djur och det har gjort att man valt att inte skapa för starka band till dem, men det finns ett par som troligen är grunden till att man valt det livet man valt, med hundar och hästar...

Min första hästkärlek hette Faraz, ett vitt arabsto som stod längst ner i stallgången på ridskolan... Privatägd... Hon var den där hästen som alla småflickor i stallet fantiserade om som sköthäst... min riddag var Karins dag, Faraz ena matte... Det var med andra ord tre bra grejer varje torsdag, rida, hänga med Karin och få borsta lite på Faraz...

Karin har varit en ängel i flera år... Och idag blev Faraz en ängel... 30 år gammal.,.

Hon levde fler år än mina två andra hästar som blev de tre speciella, Venus och Freyja..

 

Jag tror Karin sitter på en sommaräng med Faraz betande jämte sig... En bit bort står pappa under ett träd med ett par trogna schäfrar liggande i skuggan, Loppan, Lonis, Dalton, Ulme och Pebbles... i en backe längre bort betar Venus och Freyja intensivt.,.