När man kommer till måndagen, är man ju alltid förvånad hur fort helgen gick! Allt man gjort... och allt man inte hunnit... som att städa undan den sista julgardinen som gömmer sig.

 

Men vi har en liten tjej som ser till att familjen inte är i stillhet, Beatrice. I lördags morse, före frukost, gav hon sig ut för att åka skidor, in och äta, ut och rida igen, för att sedan sela Lisa, spänna för 3 pulkor och ge sig ut i skogen!

 

50! Flera har undrat varför Safir kallas för 50! Om Ni har läst boken 50 nyanser av honom, så det ni att Mr Grey har ganska många sinnestillstånd.

Safir är en häst med väldigt många sidor, 50 nyanser av blont, brukar han också kallas. Han "lever" mkt nära sina känslor och ena dagen är han lugn som en filbunke, nästa gång, som en bomb. Han går fruktansvärt bra, när han får sina rutiner. När man rider honom schemamässigt, och hela tiden gör rätt säker med honom, så är han fantastisk. Man kan rida hur fort som helst, bara man gör rätt... annars sticker han :-)

Underbara 50!

 

Bjuder på en härlig bild när Tinna just ridit Disa för första gången, jag red Safir och vi hade en härlig tur i skogen!

Stort grattis till Ixon som blivit pappa till en tös och fem pojkar tillsammans med Qila

 

Jag har ju haft gaaaaanska många hästar genom åren, jag har inte räknat efter, men över 100 är lågt räknat. Där över jag ju jobbat med in/tillridning/hållt kurser både på Island och i Sverige. Det har ju inneburit mängder med träningshästar, provridning av kurshästar osv. Dock är det ju ett lågt antal jämnfört med de som fortfarande är aktiva... men det var inte poängen i mitt inlägg utan, vad jag skulle komma till är att jag under dessa drygt 20 år, hela tiden jobbat mig med att skapa en drömhäst. Började skissa på drömmen redan på Venus tid... då skulle drömhästen bla vara fyrgångare och större än Venus, sedan har ju tävlingshästarna och avelsstona avlöpt varandra... Sedan för några  år sedan insåg jag att mina ston började bli gamla och skulle jag få nya rekryter var det dags att börja spara, så jag har ju sparat Töfradís och Úlfdís... (Dísa & Ísa)

Sedan har jag spunnit vidare på min drömhäst... Stor... fyrgångare, het, mkt rörelser, isabell, en explosiv bomb som man rider korta sträckor, en häst man hela tiden plocka fram lite mer ur.... just isabell är min favoritfärg!

Men så vill jag ju gärna ha en vanlig ridhäst med, man rider på långa tyglar, kan ta med sig vem som helst på en tur...men ingen tråkig häst, den ska ha stora, häftiga rörelser, synas. Sedan väldigt reglerbar i tempo.....

 

Igår kväll i mörkret, i månljuset... red jag först Safir... nu är han ju äntligen min och jag kan göra vad jag vill, ex "odla hans vilja" istället för att dämpa honom. S*tan i gatan vad vi red genom skogen,  han exploderade i en ökad tölt i hastighet med ökad galopp, med sina enorma frambensrörelser... min fantastiska 50!

 

Sedan kom jag hem, sadlade min stora (snart 150 cm hög) förvuxna baby... som pillar på allt i stallet... bits när man sadlar.. tar en mössan, gräver i fickorna... ja, vi pratar ju om Dísa.... nu 5 år och en riktigt pille-fia! Så red vi iväg, men skällande hundar och ojämn terräng. Disa bryr sig inte om sånt...hon går så fint, töltar så mjukt, dansar genom skogen, hon är inte känslig, men lyder mina hjälper direkt, mjuk i munnen, orädd, precis i det tempo jag ber om... hon har det där rejäla men mjuka steget... snön yr om oss och hon med sin trollkvinnliga magi äger hela skogen!

 

Min dröm är här.... mina två....

 

 

 

 

Jag skulle inte... men jag kunde inte låta bli när erbjudandet kom, jag är alldeles nybliven hästägare till Safir!

 

Inte nog med att han är son till en av de hingstar vi haft, så är hans mor syster med min saknade Freyja!

Safir är en fantastisk häst,

 

Här är lite länkar om honom,

 

 

Visst är han underbar!

 

 

Tinna fick häromkvällen en idé om att hon ville ha en fondvägg i sitt rum... och vill man ha ngt utfört som innebär hantverk, finns det bara en att ringa... farbror Keit... så med sin med övertaliga röst ringde hon Keit som givetvis kom så fort han kunde...

Sedan var den stora frågan, tapet eller måla... eftersom det var spåntapet, innebar tapet antingen spackling eller renoveringstapet... medan måling var ganska kvickt genomfört.

Efter mycket övertalning kom vi överens om måla, lila och sedan skulle Keit måla guldhjärtan på väggen för att väga upp att det inte blev ngn tapet.

Min tanke var "ngn billig" pastellila färg... och Tinna åkte iväg med Keit för att köpa färg.. Hon drillade runt Keit i fyra olika färgbutiker och fyra olika färgsäljare visade henne enorma färgkartor. I fjärde butiken valde hon snabbt en LILA färg i prisklass 4xggr min planerade budget.. Sedan hem och börja måla... Riktigt fint blev det och gissa om Tinna är nöjd.

Vi lånade i mitten av december... ja eller Beatrice var iväg med mormor och lånade en liten shettis, Lisa.

 

Tjejerna tycker ju alltid islänningarna är för stora och shettisen som var hos oss förra vintern, Dag-Otto, var för busig och svårriden.

 

Lisa är en 23-årig shettis, väldigt väluppfostrad och visade sig bli Beatrice nya bästis och en riktig ridkompis till Tinna!

Beatrice kratsar nogsamt hennes hovar varje dag och kan nu sätta på svanskappan själv!

Tinna har minsann hjälp sin mamma rida ut på alla unghästarna med Lisa som ledarhäst. Dessutom red hon hem till mormor, åt lunch och red hem igen!