Hippies andra avkomma är röntgad, även denna med HD A och ED UA!

Karizma HD A, ED UA

Katla HD A, ED UA

 

Hector (Götängens Little Lincoln) bor på Åland, denna vackra bild tog hans husse i veckan,

Igår kraschade min Iphone och den gick inte att återställa... eller iallafall inte ännu... så nu har jag en "fabrik-inställd" telefon.... och det är nog inte hela världen för allt finns ju någonstans sparat....

Men vad jag inte tänkte på.... var att min väckarklocka givetvis hade nollställts...

Väldigt sällan väcker hundarna mig på morgonen... men i morse kl 06.20 vaknade jag av Lavas försiktiga buffande, noterade att det var väldigt ljust ute och kollade på klockan... 20 minuter senare än planerat, men fortfarande så jag hade ok med tid att fixa allt jag behövde innan det var dags att åka...

 

Och Lava... tyckte förresten det var alldeles för kallt i morse, brrrrrr!

 

Igår var det äntligen dags för långtur med ridkärringarna, 18 km inplanerade vilket innebar 18+4 km för min del, eftersom vi red från marklanda.

Malin följde även med på Disa, det gick så bra. Malin rider henne så mjukt och Disa är så vacker!

 

Rolf har ju blivit så superteknisk och har olika appar som mätevåra turer. Igår höll vi ynka 7 km/h i snitthastighet och maxxade 33 km/h.

 

Förutom Malin och jag, red mamma på Ragna, Rolf på Leikur, Nina på Tandri, Rosa och Leena red Isa och Lind, bytte på halva vägen.

Kvällen avslutades med härligt buffé och Malins vita chokladmousse!1

 

Tack alla ni som troget läser min dåligt uppdaterade blogg! Jag blir alltid lika glad när jag ser besöksstatistiken.

 

jo... Åter till mitt förra inlägg...  man tränar ju alltid sin häst, tränar och åter tränar... Men hur ofta tränar man sig själv som ryttare.  Att våga släppa sin häst är inget tvunget, man kan be någon leda sin häst. Rida, blunda, känna sin häst. Något som jag har svårt för, är ryttare som måste använda tygeln och hästens mun för att hålla sin balans. Vad många inte tänker på att de med en enda smal tygel, håller sina 60-100 kg i sadeln, med tygeln som livlina. Är det fair? Inte nog med att hästen bär en ryttare som inte hittat balans i sadeln, den får även bära ryttaren i sin mun... Safir har inte mindre känsel i sin mun än Disa, han ha bara lärt sig att inte känna längre...  Och jag är helt säker på att det är något jag kan ändra på. Iallafall är det mitt mål!

 

SAfrika är egentligen är mjuk häst i psyket... Han måste bara hitta tillbaka dit.... Min fina 50...

 

I eftermiddag ska vi testa rida baracka... Det kommer bli riktigt spännande!

 

 

Vissa dagar... När livet känns lite kaos... Har vi alla små saker som ger oss just den boost av harmoni eller lycka vi behöver, för att ta oss igenom kaoset...

Idag behövde jag lite boost... Stängde av telefonen... Red först min stora Goa Disa. Hästeb som är ett stort varmt hjärta. Vi red iväg och hundarna var med. Disa var så mjuk, dansade i tölten och jag kände sån lycka! Min fina lilla häst har blivit så duktig. Sedan skrittade vi hem sista två km hem, solen sken och hundarna sprang lyckligt och nosade i snön...

 

nästa häst ut, Safir... Hade ingen plan med dagens ridning...

men vi skrittade iväg och travade som vi brukar utan att jag håller i tygeln. Så kände jag, idag ska vi träna matte... Inte hästen... Så ridturen blev utan att jag höll i tygeln, i trav och galopp, både uppför och nerför... Avslutade att skritta utan tyglar, stigbyglar och jag blundade. 

fortsättning följer.....

Jag hade en drömhäst... den skulle vara isabell.... fyrgångare, inte jättestor, ha enorma tempon, mycket egen vilja, lite trixig att rida.... och egentligen helt ok om det var en hen... har ju ganska lite erfarenhet av just hen-hästar ;-)

 

Min kära 50... uppfyllde alla önskemålen ovan... och tro mig, jag har gnuggat mig i pannan många gånger och undrat vad jag gett mig in på...jag testade många olika saker, mest för att jag insåg att jag inte kan rida honom som en "vildhäst" utan rätt smart och få till broms och styrning.

 

Så testade jag gramantyglar, en enda gång,,,, är egentligen emot hjälptyglar, men var villig att testa eftersom det inte funkar att ha en häst som inte går att bromsa..... en enda gång använde jag tyglarna och jag har en helt annan häst... Fortfarande het, framåt, rolig att rida...men går att bromsa! Härliga-snälla häst!

 

 

Ixons matte Ida Rosenqvist har tagit denna bilden, Ixon är son till Binkis (Götängens Bianca Bratz) och Idas hane Neo (Boog). Även pappa till L-kullen (bla Lava).

Ixon har ett tjusigt "CV" som Ni kan läsa på hans hemsida: http://www.idasgardshundar.n.nu/gotangens-ixon

 

I helgen var det tävlingspremiär för mig och Safir!

 

Det har varit en mycket speciell resa för mig och Safir.... under 2012 red jag ju honom i perioder åt Lena... jag visste inget om hans bakgrund mer än att han var tävlad... jag la ingen vikt vid det, för mig är "en tävlad häst" ingen jätteunikt.... de flesta hästar jag rider har tävlat...Jag la all fokus på att få honom få kontroll på honom, hitta rätt inställning, stoppa allt energiläckage osv. Jag upplevde aldrig några gångarter, mer än att han hade mycket tempon och egentligen obefintliga korta tempon...

Först efter att han var min, började jag ju känna på honom.... och hittade en fantastisk kapacitet.... och den var det lång väg att komma fram till. Safirs största problem är att han inte går att få stopp på, det är svårt att nå honom, hans mål att att det ska gå så fort som möjligt. Utmaningen är, att få all denna energi in i hans gångarter.

Jag jobbar på att bygga muskler, på vissa kroppsdelar saknar han muskler, andra kropps delar har han överbyggda muskler..

Han är dessutom en häst som kräver helt annan skötsel än mina andra hästar, han behöver stå på box- vila mjukt och varmt. Äta mängder av kraftfoder och tillskottsmineraler samt vitaminer.

 

Under några veckor har jag tränat inför tävling, dock medveten om att det inte är rättvist att försöka plocka fram allt ur honom... Jag satte några mål, kunna få stopp på honom, lyckas rida i arbetstempo tölt samt visa skritt. Tro mig, detta var rätt höga mål.

 

Vi red först töltuttagningen, 5,23 blev poängen, jag tyckte Safir kändes fin och kände nog att poängen var lite snål.... men men... det gav en elfte plats (26 startande).

Därefter var det dags för fyrgångsuttagningen, 4,57, tölten och traven kändes jättefin. Skritten obefintlig, galoppen var bra-men osamlad. Jag försökte alla mina knep att få till en ok skritt, men det gick inte...

Den poängen gav ju ingen finalplats...

Men jag hade bortsett från skritten, god kontroll på honom, jag nådde två mål av tre.

Helt ok nöjd med dagen, åkte vi hem innan tävlingarna var slut.

Med oss hem till Lindbacken (vi bodde på Lindbacken i helgen, jag, mamma och tjejerna, Lindbacken är mammas & Rolfs nya hus på Österlen), var Rosa, Anders, Alicia och Elias. Hannes kom också ner på besök. Vi satt och fikade, när telefonen ringde, en strykning i B-finalen och jag kom in som häst nr 10. 30 minuter till start, vi lämnade kaffekoppen, sprang ut, Rosa hämtade Safir i hagen, vi lastade och körde. 8 km till Brösarpsgården och vi hade 10 min till  godo att sadla. Turligt nog, flyttades starten med 30 minuter, så jag hann värma upp Safir.

Han gick riktigt bra, trots en incident där en häst tvärstannar mitt i finalen och sparkar Safir rakt på bogen, är han helt opåverkad och fortsätter jobba lika bra. Däremot tycker jag inte det är ok att rida en häst som den som sparkade i en final med flera hästar på banan. Hästen var sur flera gånger och gjorde fler försök att sparka.

Vi kom på delad första plats (6:a plats) på poängen 5.64 och då har man en plats i A-final.

Då vi var två stycken från B-finalen och sex som  hade plats till A-finalen, var vi åtta starter. Safir gick fantastiskt och vi red upp oss till fjärde plats, på poängen 5,73.

 

Är så nöjd med hans insats, vi har en hel del att jobba med men har spännande planer inför 2013.

 

Fick några härliga bilder från Safirs förrförförra ägare, Emelie Andersson, som rider honom barbacka på fotona.

 

 

Idag var det dags för tur med "Ridkärringarna", som för dagen var 15 ekipage varav tre st av kärringarna var ovanligt långa, skäggstubb, basröst och plattbröstade... Har vi tre hankatter bland kärringarna?

 

Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle åka? Delvis har jag ju tre att rida plus Lisa som behöver motion.

Safir var ju dessutom inte i behov av långtur idag och vilken unghästarna skulle jag välja..

Till slut bestämde jag mig för Safir...

Vid 9 i morse messade Rosa och var sugen på att hänga med., så vi bestämde oss för att åka med Tindra & Disa istället.

 

Det krävdes lite övertalning att lasta men vi kom till slut iväg.

Stona var båda helfantastiska! Detta vad ju första gången för båda hästarna.

På halva vägen stannade vi och grillade korv! Mysigt!

 

Ser fram emot nästa tur! Då blir det tre tårtor eftersom det var tre avåkningar idag!

Väl hemma avslutade jag dagen med en fantastisk tur på Safir! Tänk  vad lite kraftfoder, tillskott och boxvila kan göra!