känslan.... Att man gjorde ett tveksamt val och det sedan blev så rätt, är underbar! Varenda dag gör man små eller stora val och man får dessvärre alltid facit i livet i efterhand. Men som mammas Rolf brukar säga "gör alltid ditt bästa, då kan du åtminstone alltid se tillbaka på ditt liv och säga, jag gjorde det som jag ansåg vara mest rätt, för den stunden. Jag gjorde det jag trodde var bäst"....

 

Det var ganska stort att välja bort en häst i livet, som hade varenda gen och blodsdroppe som jag eftersträvat i min avel, en häst som imponerat väldigt på mig och många därtill. En glittrande karatär, made by me... Från Marklanda..,

 

Isa fick lämna sin tron för att ge plats åt mr No Name. En häst jag visste förnamn, ålder och pappa på. En häst som jag kände att han eller ingen. Han är svårriden, jättesvår, medveten om att jag aldrig kan ha ngn som hjälper mig rida honom. Stressar lätt, går inte att transportera med andra hästar, Han slår sig blodig. Lärtfrusen och vill bo i stall och äta helt andra grejer än de andra ponnysarna.... Men där till har han ett väl gömt gångartsregister som är helt fantastiskt! Dock räknar jag med minst ett halvår innan han kan börja upp sig. Han är "min 50, 50 nyanser av blont".

 

I eftermiddags värmde vi i som alltid mjuk trav, arbetsgalopp, arbetstölt... Sedan är han redo att dansa. Han dansade vägen fram höger/vänster skänkelvikning, extrema tempoväxlingar ökad/kort tölt... Avslutningsvis testade vi hur mkt tempo ökade tölt han har.., och det går fort!!! Han är så fin, så rätt min underbara Safir! ZuperZafir!

<3