Nu har vi varit hemma sedan i onsdags, Lilja och jag. Sedan mitt förra inlägg har vårt liv varit allt annat än lugnt och mysigt (som man tänker sig första veckan med en ny familjemedlem).

Som jag skrev var jag osäker på vad som skulle hända när jag åkte in i torsdags. Iallafall, lite kort...

Vi hade tid hos läkaren vid 11, men klockan var 12 innan vi fick komma in. Det visade sig att mina levervärden hade skjutit i höjden sedan måndagen. Läkaren kopplade ctg och bestämde sig för igångsättning på fredagen (så jag skickade Hannes till jobbet igen ;-).
Vad vi inte alls väntade oss vad att ctg´t visade att Lilja hade extraslag (hjärtat). Läkaren sa då att hon inte trodde det var någon fara och det berodde troligen på omognad och kan vara så korta stunder och att jag därför skulle läggas in på BB och de skulle köra regelbundna ctg.
Men arytmin (oregelbundna hjärtslagen) blev inte bättre som läkaren trodde. Så därför togs ett nytt beslut att jag skulle sättas igång (i lugn och ro) under eftermiddagen och fick därför ett rum på förlossningen och jag fick nål i handen osv.
Ringer Hannes att han kan förbereda sig på att komma, men inte ha bråttom... (läkaren var väldans lugn). Iallafall några minuter där efter så svartnar allt för ögonen samtidigt som rummet fylls av läkare och personal, Liljas hjärtljud går ner till 65-70 och läkarna trycker för fullt på magen, kör ctg och ultraljud. Hannes rings dit AKUT. Jag hör någonstans i bakgrunden "nej, nu avbryter vi". Jag trodde Lilja dött... total chock... men då var istället sängen i rullning för akut snitt.
Får frågan om jag ville ha ryggmärgsbedövning eller sövd... dum som jag var (efterklok) valde jag ryggmärgsbedövning och det har jag bara fått lida för efteråt. Iallafall... fick jag genomlida 5-6 stick i ryggmärgen och en bedövning som endast tog i huden... alltså är jag snittad utan bedövning vilket gjorde djävulskt ont. Har inte fått se min journal, men vad Hannes återberättat så hann läkaren skära ner i fosterhinnan innan de avbröt (eftersom jag skrek och sparkade med benen). Sedan tog det 5 minuter innan jag blev sövd. Effekten av detta gav dagarna efter att kroppen var i chock och jag fick koffeindropp för att vidga blodkärlen.
Lilja har sedan fått bästa intensivvård på neonatal (10:an) tills i onsdags. Vi är dock förvånade att vi blev hemskickade direkt när hon var överskriven till BB, hon är född i v. 35+1 och har inte vänt i vikt. Särskilt också med tanke på att på 10:an var allt superhygieniskt, med skyddsrockar, handskar, spritade händer och absolut inga besökare, till att komma direkt hem.

Hon har hjärtarytmi och läckage på hjärtat, på torsdag ska vi på ny undersökning men vi får se vad som händer framåt.

Så har varit en omtumlande vecka, Lilja är född kl 14.35 på torsdagseftermiddagen. Jag är öm såklart, går omkring i megastor sidenpyjamas. Binkis är hos Bond  (vilket är supertur för jag hade inte orkat ha henne hemma), Sunna går omkring mig som en skugga.
Vi har skaffat andningslarm till Lilja, annars hade jag inte kunnat sova, Lotta på BVC lånade oss en våg och jag kan inte låta bli att väga henne för och efter hon ätit för att hon får i sig vad hon behöver.

Så nu ska vi försöka hämta oss lite, kanske få upp lite julpynt i helgen....