19 juni
Dagen idag, förutom ta hand om Saga och umgås med Gustav samtidigt, ska jag åka och köpa färg till ytterdörrarna och kolla på ny kökstapet, jo så kommer min kollega Frida förbi....
Slipper vi fotbollshysterin nu?? Eurovision SVERIGE VINNER, fotbollsem SVERIGE VINNER.... kanske dags att vi inser att vi inte är så bra som vi skulle vilja...
Hannes mailade ngt han läst imorse:
Psykologens sex tips hjälper dig komma över fiaskot
1. Tillåt dig att deppa!
Ta inte till några genvägar eller knep - det är BRA att vara besviken. "Chockfasen" behövs för att vi ska kunna gå vidare på ett bra sätt.
- Värdet av vinsten bestäms av hur vi känner när det går tungt. Om vi inte mådde dåligt skulle vi inte veta hur det är att må bra.
2. Prata med varandra!
Det är viktigare att vi pratar med varandra efter en förlust än inför en förlust.
- Kungsträdgården tömdes på nolltid efter förlusten i går. Det är synd, för det är då vi skulle behövt prata med varandra. Får man bara vädra sina känslor med varandra känns det mycket bättre. Ältandet är bra - men inte för länge!
3. Leta inte syndabockar!
Det tjänar ingenting till - i stället gäller det att stötta landslaget.
- Att hålla på ett lag som vinner är inte svårt. Är det någon gång som landslaget behöver vårt stöd så är det nu. Där har man ett ansvar som supporter.
4. Gläds med de andra lagen!
Att hålla väldigt mycket på ett lag är både roligt och känslomässigt påfrestande. Nu kan själva spelet sättas mer i fokus.
- Nu kan vi njuta av det vi älskar mest: Själva fotbollen.
5. Släpp - och gå vidare!
Ibland går det bra, ibland dåligt. Se på Europamästarna Grekland och på VM-finalisterna Frankrike, som också är utslagna. Och England, som inte ens tog sig dit.
- Inse att idrott är cykliskt, det går upp och ner.
6. Om besvikelsen inte släpper - tänk efter!
Om deppigheten inte släppt efter ett par dagar, är det hög tid att fråga sig själv om man riktar sitt engagemang åt fel håll.
- Känner man en enorm besvikelse även efter ett par dagar, ligger nog problemet någon annanstans. Då får man ställa sig frågan varför man egentligen känner så här -kan det vara ett tecken på ett fattigt liv?
