Text...
Till minnet av Sven Gustav Nilsson
En välkänd och avhållen medlem av vår hembygdsförening har avlidit. Den 24 januari 2008 dog Sven Gustav Nilsson i en ålder av 84 år. Begravningsgudstjänsten ägde rum i Bergunda kyrka med vår församlingspräst Harald Gustafsson som officiant. Sven Gustav vilar nu på Bergunda kyrkogård.
Utöver de närmaste i familjekretsen följde många grannar och vänner Sven Gustav till den sista vilan. Hans bortgång väckte stor förstämning i bygden Hans varma och särpräglade personlighet hade gett honom många vänner. Minnesstunden i Öjaby församlingshem präglades av några ord som Sven Gustav hade önskat: Gråt ej för att jag är borta. Gläds för att jag funnits.
Sven Gustav Nilsson växte upp på Storgatan 4 i Växjö. Båda föräldrarna ägnade sig åt affärer fast i olika branscher. Fadern var den dynamiske och kraftfulle trävaruhandlaren Gustav Adolf Nilsson, vanligen kallad G.A. Modern Anna drev Jenny Nilsson manufakturaffär som var inrymd i fastigheten.
Efter avslutad skolgång blev Sven Gustav sin fars kompanjon. De gjorde skogsaffärer och drev även en sågverksrörelse. 1932 köpte fadern Marklanda gård från Bergqvara. Ett tjugotal år var gården utarrenderad till olika brukare. År 1952 gifte sig Sven Gustav med Elly Svensson. De fick döttrarna Kristina, Birgitta och Margareta. 1955 övertog Sven Gustav Nilsson och hustrun Elly driften av gården. Med ungdomlig kraft och med ett stort intresse för modernt jordbruk och med hjälp av sina två lantarbetare Allan Claesson och Per-Elof Lundgren påbörjade han ett stort utvecklingsarbete på gården. Mjölken, skogen och köttproduktionen var basen. Effektiviseringen i ladugården var helt nödvändig och Sven Gustav var energisk i arbetat med att förbättra såväl djuromsorgen som arbetsmiljön för de anställda. 1985 gick dottern Margareta och hennes make Lars Lindsten in som delägare. Lars och Sven Gustav blev goda kompanjoner och Sven Gustav fick en ny låga i sitt engagemang för gården. Mjölkkorna blev fler och byggnader uppfördes. Även skogens skötsel omfattades med stort intresse.
1989 tyckte Sven Gustav att det var dags för pension och sålde resterande del till Lars och Margareta. Men den gamle bonden kunde inte helt dra sig tillbaka. Han arbetade varje dag till 2003 då han var 79 år. De som var morgonpigga kunde se honom valla sin stora koflock framför sig sommarmorgnar vid femtiden
Som en följd av Lars Lindstens död 2003 avvecklades företaget och senare även större delen av gården. Mangårdsbyggnaden på Marklanda renoverades men Sven Gustav valde att flytta till en bekväm bostad på Västra Esplanaden i Växjö. Där fann han sig väl till rätta. Närheten till biblioteket var en viktig faktor. Vi kunde se honom promenera på gatorna med sin rollator. Han träffade många vänner för trivsamma samtal
Sven Gustav hade vänskapens och berättandets gåva. Han hade ett otroligt minne. Det var en upplevelse att höra honom berätta minnen från trakten av Linnégatan, där han växte upp. Vännerna glömmer inte när de vandrade med honom på markerna kring Marklanda. Han berättade om gårdens historia, om Marklanda sjö, om den gamla byn, där nu endast några stengrunder talar om var byn en gång legat, eller Marklanda Boke, där man tyckte sig höra spelmannen som spelade upp till dans på dansbanan. Sven Gustavs berättelser är klenoder i hembygdsföreningens arkiv. Hans bidrag i "Bergundasnitt" beredde många människor stor glädje.
Bergunda kyrka var Sven Gustavs andliga hem. Sällan fattades han då kyrkklockorna ringde till gudstjänst. I 36 år var han kyrkvärd. Dessförinnan var han under en följd av år boställesvärd och kyrkokassör. Han gladde sig åt att Margaretas sambo Rolf Löwing blev den som skulle efterträda honom som kyrkvärd och kyrkorådsledamot. Bergundaborna vande sig vid att se och höra Sven Gustav läsa söndagens texter, tydligt och klart, utan glasögon. I kyrkan fann han sin trygghet. Trygg i sin tro somnade han in då hans stund på jorden var ute.
