20.29
Varit på kontroll hos ögonläkaren idag, har haft lite problem med yrsel och sett stjärnor.. men det gick bra, fick några droppar innan, såg hur suddigt som helst, som tur var Hannes i Strandbjörket med Lilja och kunde skjutsa mig hem, har kisat hela eftermiddagen med mina "drogade pupiller", för de var hur stora som helst....

Lina, du har ju helt rätt ang fostran, en dåligt fostrad hund är inte heller roligt, men på ex ett MH så spelar fostran ingen stor roll, den har ingen inverkan på hundens reaktioner.

Många pratar om skälliga  hundar, en vad? Hund som skäller av rädsla, försvar-aggresiv, glädje? En fostrad hund kan man reglera glädjeskällande med vardagsfostran, med inte en hund med rädsla, då krävs stor hunderfarenhet. Vardagsfostran klarar de flesta om de har en okej  mentalt hund i sina händer, en hund med rädslor osv kräver massor av jobb, kunskap och tålamod.
Vår första gårdshund Freja, hade alla fel, höftledsfel, hjärtfel, 100 % bristande tillgänglighet, 100 % kvarstående rädslor, rädslebitare... Ja, hon bet nog någon varje dag... till den dag hon i tidigt ålder-avslutade sitt liv på denna jord. Hon vaktade hela Marklanda och inte hade  tvekat att springa ner till 23:an och försöka bita en förbi cyklande person, om tillfälle getts. Det värsta med den hunden att hon hade ett uns mod, att "bita bakifrån"...
Hon älskade sin lilla flock mer än allt annat och var en underbar familjehund. Det var hon som fick mig att bestämma mig för att vilja köpa en bra gårdshund. Jag ska inte skriva hennes kennelnamn här (men fråga om Ni vill), men skäms inte för att säga att eftersom jag träffat flera av hennes ättlingar, de verkar i avel, med Frejas mentalitet i topp plus urusla höfter.

Som du säger Jenni, mentaliteten tar inte många generationer att förstöra, men många att bygga upp igen! Samtidigt är dålig mentalitet lika plågsamt för hunden (och dess ägare) som hälsoproblem (klåda, HD-fel osv).

Nu ska jag gosa med mina underbara små valpar, trevlig fredagskväll önskar jag Er!

09.11
Tjo veckan går i rasande fart. Igår medans Tinna var på simskolan, badade jag och Hannes med Lilja... Hannes tycker vi svenskar ställer  för låga krav på vattentemperaturen i simhallarna, iiiiskallt!

Gick just in på Linas blogg, det bubblar av lycka i mig, att få veta att nu snart komma Anna och Lorita. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem, tänk att det finns så fantastiska människor som Lina och Tommy, samt många fler feriefamiljer som tar emot barnhemsbarn och ger dem denna lycka i tillvaron. Flera av er kommer träffa dessa goa tjejer från ett barnhem i Lettland på kennelträffen, jag tror de kommer tycka det bli kanon!

Mer om avel, haha att stånga sig blodig hjälper inte mycket, men att skriva på bloggen kanske hjälper lite, framförallt så finns det en grupp människor som har makt, NI BLIVANDE VALPKÖPARE! Jag vet inte hur många som läser bloggen, som står i kö hos olika uppfödare, väntar på valp osv, men jag har enormt många läsare och kanske når jag fram till några.
Att ställa enkla krav på den som föder fram nya gårdshundar till aveln, det handlar inte om att ha ansvar för en valp i 8 veckor, utan lägga grunden för ett långt friskt hundliv som ger en familj/en människa en stor lycka. Att få en hund som har ont i sina ben/höfter är jätteledsamt och jobbigt, att behöva begränsa sin hunds liv, ge den smärtstillande, koppelrasta den osv för att en uppfödare inte prioriterat hälsa när hon/han planerade kullen och genomförde parningen. Givetvis kan två hundar med A-höfter ge HD-problem och man ska inte lasta en uppfödare som verkligen anstränger sig att eliminera HD problem, men däremot att använda en hund i avel med HD-fel/oröntgad är oansvarigt, även om hunden i fråga (troligen vid en låg ålder vid parning, ca 2 år) inte fått ont ÄNNU! Men kanske vid fyra eller sex år... vem vill ha en hund som lever i sex år, man vill ju ha den i 10-15 år!
Att använda en "C-hund", HD C, den mildast HD-grad vi mäter, ökar risken för HD-fel med 33 %, undersökningen är gjord av statens hundskola-för länge sedan dessutom! Detta är påvisat när man parat A+C (är Ni med, hd A med hd C, bästa möjliga A, men lindrigaste HD C). Att inte heller använda ex en hund ur en kombination (kullsyskon)  med flertalet har HD-fel, även om hunden som ska tas valpar på är HD-fri, det är ärftligt.

Det var det första kravet.....

Nästa, mentaliteten... världens goaste familjehund... är inte en kvalitetsstämpel... inte heller en uppfödarens lovord på hur snäll en hund är, om hunden inte är mentalbeskriven, så finns det som tur är lite andra saker som kan styrka en hunds mentalitet, går hunden kurser/tränar, kanske tävlar lydnad, bruks eller agility. I sådana sammahang accepteras vanligen inte att en hund har MYCKET bristfälligt beteende, men givetvis aningen svagt, på tävling måste en hund kunna visa tänderna exempelvis för domaren (de är MYCKET hårdare än utställningsdomarna). En hund som är över 18 månader och tävlar bruks måste å andra sidan ha MH.  Men oavsett så säger det ju lite om hunden att det har lite mellan öronen, förmåga att tänka och lära sig saker, vistas i miljöer, en hund som är mkt miljöpåverkad blir svår att träna.

Utställning, ska Ni ha en familjehund/träningskompis, stirra er inte blinda/låt er inte luras, av diverse bokstavskombinationer i utställningsvärlden, det kommer inte göra ert hundägande lyckligare, det är till för uppfödare och utställningsälskande människor. Jag lovar, om pappan till din hund har fått CK eller cert, så är det inte automatiskt så att din hund blir lika snygg. Jag lovar, att det ger mig inget lyckorrus att stå och titta på mina prisrosetter, utan snarare att träna med min hund eller gå med dem en skogspromenad och där spelar inte deras vinklar eller väl ansatta öron någon som helst roll.
Smaken är som baken, vissa gillar bruna, andra röda hundar, man får mer än gärna vara ute efter en valp med ett visst utseende, exempelvis modell större, inte för grov, modell mindre osv...  men det kan lika väl vara efter en pappa med en tvåa (dvs rastypisk) som en pappa med cert.


Det var lite av dagens tankar, så ställ krav på att vi uppfödare, jag och alla andra, avlar fram gårdshundar som har ett långt lyckligt liv framför sig och som ger dig ett långt lyckligt hundägande, uppfyller inte valpen du är intresserad av de krav som du egentligen vet att du vill ha, tacka nej till valpen, var ärlig mot uppfödaren och tala om varför, det kommer födas fler valpar. Om ditt hundägande startar i juni 2009 eller i januari 2010, spelar ingen roll, för det ska fortsätta till 2020 om inte ännu längre! Så, tänk efter, vad vill jag ha för hund, börja leta uppfödare, läs på om föräldradjuren, fråga-fråga-fråga, ring rasklubben, ring olika uppfödare, besök olika uppfödare (men acceptera om du blir nekad att besöka en dräktig tik eller en uppfödare som just fått valpar).
Så, är det inte heller det allra viktigaste om du får köra 10 mil extra för en bra valp.