Åh vad mörkt!
Ett litet exempel på hur uppfödare kan betee sig: när jag ringde för att fråga lite om min tik (som jag köpte som vuxen o inte från uppfödaren) fick jag svaret att hon sålt henne som valp o inte hade något ansvar för henne längre samt att hon inte hade tid att engagera sig i alla hundar...
Tilläggas kan ju att jag bara ville veta lite allmänt om föräldrarna osv och alltså inte hade några problem med min hund.
Tessan, det va ju oehört otrevlig måste jag säga. Usch o fy för sådana människor.
Ang viltrena. Jag o Iza har inte tränat just det men med Iza så ville jag inte att hon skulle dra iväg till skogs eller över vägen (för er som inte vet så har jag varit med om att hund sprungit ut på vägen) Jag ville inte att Iza skulle ha den låsningen så vi har tränat o tränat o tränat. Så idag kan hon skutta efter fåglarna men när jag säger till henne, hostar eller lockar på henne avbryter hon direkt o kommer tillbaka. Till och med på MH:t så brydde hon sig inte ens om "kaninen" som sprang igenom gräset. Utan stod lydigt kvar o glodde. O då utan kommando. I början drog hon ju iväg i 300 knyck så fort hon såg en liten humla men nu är det mer bara lite skutt om ens det.
Viggos uppfödare finns där o svarar glatt när jag hör av mig med en rapport då o då o det räcker alldeles utmärkt för mig.
Famlijens senaste bernersennen kom från en mkt liten kennel o denna uppfödare skickade födelsedagskort o julkort iprincip alla 9år han levde... mer än man kan begära tycker jag, men trevligt.
Jag har också fått jobba hårt med viltrenheten på Viggo. Numera fungerar grannarnas katter, fåglar och dofter men jag är osäker på hur han skulle reagera på större vilt då vi sällan går på det. Har tränat otaliga timmar i långlina. Han fungerar utmärkt att ha lös när vi tränar o på vissa ställen när vi är ute o går. En pipleksak i fickan så är han som kopplad ;)
På vårt MH fick jag samma erfarenhet som Rosa...Cärla stod kvar och ville inte följa "kaninen". Om det betyder att jaktlusten är liten eller om min lydnad är stor vet jag inte. Visst har hon pipit iväg efter vilt, men hon har alltid kommit som ett skott på min inkallning. Nu när hon är tre år är jaktlusten minimal. För mig som alltid har min hund lös i skogen är det en förutsättning att hon inte jagar eller ställer till skada. Jag tror att det finns två "nycklar": bra avel med "jaktlåga" gener (Finns det?) och så mycket kontaktträning med den unga hunden. Och så måste de förstås få vara LÖSA i skogen. _Det går inte att träna i koppel...de måste vara lösa och få sin frihet! En lydig hund är en lycklig hund...så sant!