I dag har Glimma och Bianca (Binkis) varit på blodspårkurs i Torpsbruk. Detta var första gången för Binkis men den andra för Glimma. Jag fick höra att väderförhållandena var ganska bra idag inte för varmt och inte för kallt, regn i luften och lite vind.

Binkis fick gå ett spår på 50m rakt in i skogen var en rådjursskank låg på slutet av spåret. Den skulle hon markera och gärna bita i. Nu var det så att eftersom jag hade två hundar så la jag inte spåret för Binkis och visste därför inte hur det låg eller var det slutade. Det fanns en flagga var det började sedan visste jag inte mer. När vi kom fram till flaggan krånglade hennes sele så jag fick greja med den och samtidigt var hon väldigt ivrig på att gå på spåret. Jag blev lite rädd för att hon skulle kanske missa något pga detta men lät henne gå och hoppades på det bästa. Binkis verkade veta vad hon gjorde, nosen i backen och bestämda steg.  När vi hade gått en stund stannade Binkis och bajsade. "Fan" tänkte jag vad håller hon på med nu. Sedan gick hon en halvmeter och vad tror ni att låg där, jo skanken. Hon luktade av den en bra stund sedan var hon nöjd. 
 
Glimma fick gå ett 200m långt spår med utstick och två vinklar, detta eftersom det var hennes andra gång. Ni kanske undrar vad ett utstick är men då fick jag lämna blodet och de grejerna ifrån mig och gå själv i en 90 graders vinkel ifrån spåret. Detta förl att kolla så att hon inte gick på mitt spår utan på blodspåret.
Jag la spåret själv. Gick ca 100m innan jag gjorde utskicket åt vänster sedan ytterligare 10m innan jag gjorde den första vinklen åt höger. Efter ca 50m vinklade jag för andra gången nu åt vänster sedan gick jag tills jag kom fram till en stenmur och bestämmde mig för att det var en bra plats att lägga skanken på och avsluta spåret.

Spåret fick ligga i en ca halvtimme, innan jag var tillbaka med Binkis, redo att gå med Glimma. Glimma tog direkt upp spåret gick först fram en meter sedan tillbaka en halvmeter innan hon rusade inn i skogen. Jag insåg snabbt att det var bäst att släppa linan, hon klarar detta själv. När jag hade lagt spåret hade jag glömt att sätta en markering (för min egen skull) var utstickaren var men hade gjort markering vid båda vinklarna. Nu när Glimma var uti i spåret kunde jag inte komma ihåg om jag gjorde så eller om jag la markering vid alla momenten. Glimma gick bestämmt fram med nosen i backen och vinden emot sig. Nej, vad händer nu tänkte jag, Glimma började gå runt nästan som att hon var osäker, då ser jag markeringen som jag hade bundit i träd. Åh nej, skall hon nu gå på utsticket tänkte jag, men just då vek Glimma åt höger med bestämmda steg, just det... jag hade inte markerad utsticket kom jag nu ihåg och Glimma hade gjort helt rätt i att ignorera det. Haha, nu vet jag i alla fall att det är blodspåret hon går på men inte mitt:) Glimma fortsatte nu med lite sidvind, hon gick ca en meter ifån spåret jag hade lagt men det var helt okej vinden låg ju så. Hon tog nästa vinkel också nu var inte långt kvar och visst hittade hon skanken utan problem. Hon markerade den tydligt luktade av den i bra stund men blev sedan lite osäker om vad hon skulle nu göra. Jag gick då fram till skanken och försökte få henne till att bita i den eller leka med den. Skanken är hennes köttbulle på slutet och den skall hon gärna vara glad att hitta. Hon var inte så intresserad även om hon luktade av den och tog den i munnen i en liten stund. Jag provade att skära lite i den så att hon skulle slippa pälsen men det hjälpte inte. Men det är inte det viktiga hon hade gjort vad hon skulle göra och hade gjort det mycket bra enligt min mening.

På vägen från spåret var lite jobbig för Glimma och mig också. Vi fick gå förbi många flaggor var de andra deltagarna hade lagt sina spår. Glimma rusade fram till var och en och ville börja spåra. Men jag fick säga nej även om det kändes fel.

Summan av dagen, riktigt nöjd husse med två duktiga hundar!

Hälsningar Hannes