Nu är det bäst att förekomma Helfena så jag inte får skäll att jag bloggar för lite...

 

Det har varit en omtumlande helg... Den började med grillning och mys med vänner och barn, sommaridyllsstämning, framåt kvällen hade vi inte sett Lisa på länge.. Hon låg i hagen, andades stötvis och pulsen oregelbunden. Rosa och jag låg hon henne, med lisas huvud i knäet, strök henne stilla.. Men efter ett par timmar var hon piggare, vi förstod att slutet var nära men kanske inte ännu. Nästa morgon gjorde Bea en fin frukost med müsli, äpple , sirap och mamma tillsatte en ordentlig dos smärtstillande. Bea la sig på L

isas mage, smekte henne, sa att hon älskade henne  och nu skulle morfar Lasse ta hand om henne och hon ska få leka med Gustavs kalv och Freyja.

 

Efter några timmar var hela lisas familj samlade runt henne. Hon var åter vid knappt medvetande och endast ursprungsfunktionerna fungerade. Alla höll om lisa och vi fick vår tid att säga farväl,

Finare avslut finns inte för en häst...så lugnt och värdigt.